Sketchnotes

Jag dör av inspiration när jag ser den tyska UX-konsulten och interaktiva AD:n  Eva-Lotta Lamms bokprojekt Sketchnotes.

Sketchnotes Book by Eva_Lotta Lamm

Den innehåller alla hennes “skissanteckningar” från en herrans massa konferenser, föreläsningar och event under åren 2009-2010. Jag har inte hittat något bra svenskt ord för sketchnotes, Visual Note-Taking eller Graphic Recording, som det kallas på engelska. Förslag på vad vi kan kalla detta mottages tacksamt! Skissanteckningar får duga så länge. För den som vill läsa mer om detta har jag skrivit ett långt ode till företeelsen här.

Man kan även se hela samlingen av Eva-Lottas fantastiska skissanteckningar på Flickr. Här är några smakprov:

Windows Phone 7 Demo  @ Flash on the Beach 2010

Nando Costa: The Other Side @ Flash on the Beach 2010

The Brilliant Design Lecture – Internet Week Europe 2010

Jag känner mig galet pepp på att åka till SWSX med ritbok och pennor i högsta hugg!

Posted in Visual Note-Taking, Visual Recording | Tagged , | Leave a comment

Fem “varför” är fler än en tecknad film

Idag snubblande jag över Susan Weinschenks och HFI‘s film The ROI of User Experience. Den visualiserar och paketerar på ett väldigt fint sätt de viktigaste slutsatserna ur IEEE‘s publikation Why Software Fails och knyter ihop dem med insikter kring hur det faktiskt går att spara pengar i ett projekt om man gör “rätt” från början, det vill säga om man arbetar efter vissa grundläggande UX-metoder. Den verkar slå an en nerv hos UX-människor, bland andra plockade Jens Wedin och Inuse upp den. Här är några tänkvärda citat ur filmen:

The amount of time that programmers spend on rework that’s acctually avoidable is fifty percent of their time.

The cost of fixing an error after development is a hundred times that of fixing an error before the development of a project is completed.

Man kan alltså lugnt säga att det är dyrt att vara efterklok. Problemet är att det inte alltid är så lätt att vara efterklok (eller egentligen “förklok” – finns inte ens ett ord för det…) som det kan verka i filmen.

Det är ofta svårt att hitta “fel” innan de blir riktigt dyra att åtgärda (det vill säga innan man har byggt dem) oavsett hur mycket man skissar och testar. Ofta sätter vi igång projekt med fel definierade målsättningar. Sen visar det sig halvvägs in i arbetet att det egentligen var något helt annat som behövdes.

Hur ställer vi oss inför insikten att vårt projekt behöver ändras i grunden när vi redan har spenderat halva budgeten? Vems ansvar är det att dra i nödbromsen? Vad gör vi när den avtalade funktionsspecen beskriver något som i sig är fel? Och vems fel är det att det är fel? I det här läget växer tyvärr ofta behovet av en syndabock fram. Det är tråkigt tycker jag, särskilt eftersom det ofta är många-kockar-syndromet som ligger till grund för kommunikationsproblemen som i sin tur resulterar i fel. Men det finns hjälp!

Här beskriver Brian Zmijewski en enkel utvärderingsteknik för att hitta “syndabocken” – ursprunget till ett misslyckande. Tekniken går ut på att fråga varför och att göra det fem gånger. Det jag gillar med detta är att det faktiskt eliminerar behovet av att peka ut en syndabock, alltså en person att skylla allt på. Det är nämligen oftast inte enbart en människas fel att ett projekt blir försenat eller fallerar.

Likväl blir det förbaskat dyrt att fixa misstagen i efterhand. Vad göra? En del av svaret är nog att fråga varför fem gånger väldigt mycket oftare. Gärna i början av projektet. Det här kan UX-metoder självklart hjälpa till med, eftersom de oftast går ut på att koppla samman affärsmål med användare och innehåll genom att ställa rätt frågor, men det känns svårare än vad det ser ut att vara i en tecknad film. Hur förankrar man bäst processen internt i organisationer? Hur utbildar man stakeholders till att känna förtroende? Det blir fler än fem varför kan jag känna…

Posted in UX-Design | Tagged , , , , | 5 Comments

Kom loss med kort

Mental Notes

http://www.flickr.com/photos/jameslindeman/4799177596/

Jag har ju tidigare lovat att beskriva olika typer av möten, hur de kan förberedas, hållas (eller faciliteras, som jag brukar säga) och dokumenteras.

Jag tänkte att jag mjukstartar lite med den lättaste och samtidigt svåraste mötesformen: spånmötet. Eller idégenereringsmötet, workshopen – kalla det vad du vill.

Spånmötet är lättast för att det är roligt. Det sker oftast i början av ett projekt när alla tankar är välkomna, kritiska röster kanske inte har vaknat till liv än och möjligheterna känns oändliga.

Spånmötet är svårast för att det lätt kan spåra ur, en person med negativ inställning kan sätta käppar i hjulen för de andras tankeflöden, en alltför positiv röst kan hålla låda så till den milda grad att tysta smartingar inte kommer till tals och möjligheterna – ja de kan kännas så olidligt oändliga. Bara avsaknaden av minsta begränsning kan få gruppen att känna sig fullkomligt låst.

För att lösa sådana situationer finns övningar. Och för sådana övningar finns som tur är kort. Eller snarare kortlekar. Idag hittade jag till min glädje detta inlägg på UX Magazine i vilket Scott Baldwin beskriver sin samlig av så kallade UX Card Decks.

Ett exempel på ett Card Deck som jag har använt mig en del av på jobbet är Mental Notes. Det kan gå till så här:

När vi vet vilka problem vi ska lösa och redan har några löst utformade idéer, som vi känner behöver mer kärna eller fokus kan vi plocka fram Mental Notes. Varje kort beskriver en insikt hämtad från psykologisk forskning om hur människor fungerar, beteer sig och handlar i olika situationer. Vi drar ett kort på måfå, läser upp exempelvis insikten att “människor har ofta en tendens att vara ovilliga att bryta invanda mönster”. Sedan frågar vi oss: hur skulle vårt koncept se ut om det fokuserade på att bryta invanda mönster hos våra användare? På så sätt tvingas vi se på våra tankar ur ett annat perspektiv och slipper hamna i samma gamla tankespår som man så lätt fastnar och harvar runt i.

Nu har jag fortfarande inte nämt ett ord om hur man bäst förbereder, håller eller dokumenterar ett spånmöte, men det känns ändå lite som ett eget inlägg. Det här var som sagt mjukstarten.

Posted in UX-Design | Tagged , , , | 2 Comments

Säg mer genom att säga mindre

Här är två landningssidor jag under den senaste tiden har återvänt till, tänkt mycket på och kommit fram till att jag tycker mycket om, Don’t Eat At och Icebreakertags:

Screenshot donteat.at

Screenshot icebreakertags

Det de har gemensamt (förutom att själva tjänsterna och koncepten är väldigt smarta och roliga) är att deras landningssidor är otroligt avskalade från både innehåll och funktioner. Jag tror att det är ett vinnande koncept ur ett användarperspektiv. Som besökare får jag möjligheten att inom loppet av några sekunder bilda mig en uppfattning om följande:

  • Var är jag?
  • Vad vill ni att jag ska göra?
  • Och varför ska jag göra det?

I många fall är det det enda användaren vill veta och vi måste vara medvetna om att hon snabbt blir irriterad och ger upp om vi inte ger henne det som kallas för instant gratification.

Då kan vi fråga oss varför så många funktionsspecifikationer är så långa? Det känns ibland som om den milslånga önskelistan för vad som ska synas på startsidan bottnar i en rädsla för att om inte precis allt finns med på startsidan, om inte alla sociala flöden ligger och tickar i någon prominent spalt, alla call-to-actions-knappar ligger ovanför folden – helst i headern  - då skulle besökarna kunna missa något. Ve och fasa. Det vi glömmer är att om vi proppar det begränsade utrymmet vi kallar startsidan fullt med allt vi kan tänka oss missar våra besökare det viktigaste. De missar själva poängen.

Ni kan tänka er min lycka när jag hittade Think Vitamins video om UX-Design. Den handlar om att hjälpa användare att få fokus genom att skala av. Att säga mer genom att säga mindre. En otroligt befriande känsla att se på när Nick Pettit städar upp:

Posted in UI Design, UX-Design | Tagged , , , | Leave a comment

Hacka tiden

Time On Line

http://www.flickr.com/photos/victornuno/246425909/

Tid är en central aspekt för våra upplevelser. Eller det vill säga vår upplevelse av tid påverkas av vad vi gör och våra intryck. Det tror i alla fall Matt Danzico, en av upphovsmakarna till projektet The Time Hack. Varje dag försöker han ta reda på hur hans hjärna upplever tid beroende på vad han gör, vilka intryck han utsätter sig för och i vilken typ av situation han försätter sig i.

Each day, I engage in a new experience to understand how my perception of time speeds and slows in relation to each event. Can I accurately gauge how long each new experience lasted? Do I remember the details of the new experiences more accurately than repetitive events during the day?

Matt utför en uppgift dagligen, dokumenterar alla detaljer han kan minnas från händelseförloppet och estimerar hur lång tid han själv tror att det tog att genomföra uppdraget. Samtidigt dokumenteras den verkliga tiden, samt en ljud- eller videoupptagning av de verkliga händelserna. Dokumentationen publiceras på Time Hack’s twitterkonto. Matt får inte ta del av datan förrän projektet är slut, alltså om ett år. Det är väldigt underhållande att se hur otroligt fel han har ibland. Ett exempel var när han skulle ställa sig på en offentlig plats och recitera hela alfabetet högt och tydligt. Här är ett utdrag av hans beskrivning:

Prior to getting on the fountain, I said something along the lines of, “This is an incredibly embarrassing science experiment.”

Han upplevde att händelsen tog dubbelt så lång tid än vad den egentligen gjorde.

Jag följer projektet nästan dagligen och ser mycket fram emot att läsa om vad de kommer fram till. För min det är det särskilt intressant att tänka på hur vi kan använda insikter som dessa kring den mänskliga hjärnans upplevelse av tid när vi designar användar- och kundupplevelser.

Kan exempelvis väntetiden i en kundtjänst upplevas som kortare, eller i alla fall mindre bortkastad om vi fyllde den med underhållande eller relevant innehåll? Tänk om vi kunde få lyssna på P3 istället för att upprepade gånger få reda på att någon är tacksam för att man väntar och att man har plats 48 i kön?

Ett annat exempel är tidskrävande formulär, som i vissa fall faktiskt inte kan ersättas av en one-click-procedur på grund av säkerhetsskäl eller för att viktig data inte får gå förlorad. Idag orsakar dessa maraton-formulär ett gigantiskt bortfall  av kunder som kanske hade stannat kvar längre, köpt saker eller skapat konton om det bara hade uppfattats som lite mindre tidsödande, kanske till och med lite roligare att genomgå processen.

Tiden går fort när man roligt antar jag.

Posted in Service Design, UX-Design | Tagged | 2 Comments

Utan ord

Till och från går jag runt och klurar på hur vi kan designa gränssnitt för människor som inte kan läsa. Eftersom ikoner antagligen är en av stöttepelarna för en textbefriad designlösning blir jag lika glad varje gång jag hittar något projekt som tänjer på gränserna för vad ikoner kan klara av att kommunicera utan hjälp av ord. Har nämnt ett av dem (The Noun Project) flera gånger tidigare. Nu senast hittade jag ett till roligt ikon-projekt The Four Icon Challenge av designern Kyle Tezak.

Han planerar att försöka fånga och komprimera olika berättelsers essens och handling (kan vara filmer, böcker eller historiska skeenden) med hjälp av enbart fyra ikoner. En inte alltför lätt uppgift, men en väldigt lockande tanke. Och fina resultat har det blivit hittills tycker jag. Min favorit är helt klart denna:

Romeo and Juliet icons by Kyle Tezak

Gissa vilken story det ska föreställa…

Posted in Ikoner, UI Design, UX-Design | Tagged | 2 Comments

I ♥ UX-Design

När jag gick hem från jobbet idag kändes hjärnan som en urvriden liten trasa – så som en hjärna känner sig som tillbringat en hel dag med att pin-pointa problem, spåna fram lösningar, visualisera idéer och samtidigt kommunicera skisser med ett gäng fina kollegor. En lycklig liten urvriden trasa.

Jag skulle kunna känna mig urlakad och trött, men av någon konstig anledning får jag energi av att jobba så på det här viset – att bolla, skissa, stöta och blöta med andra. När jag sen snubblade över den här fina lilla filmen för en stund sedan blev jag ännu gladare. För jag ♥ UX-Design.

ILUVUXDESIGN from lyle on Vimeo.

Posted in UX-Design | Leave a comment

Detaljdjävulen

Utsnitt från mitt senaste hobbyprojekt

400x300 pixlars utsnitt från mitt senaste hobbyprojekt - Går det att bilda sig en uppfattning utifrån detta?

Jag snubblade över Tumblr-projektet Little Big Details idag. En fin samling skärmdumpar på små utsnitt av gränssnittsdesign som av olika anledningar gjort sig förtjänta av att uppmärksammas och hyllas.

Företeelsen att zooma in, granska och dreggla över vackra detaljer och små finesser kan väl sammanfattas med ordet pixelperfektion. Ett beteende som vi har sett växa sig allt starkare i webbdesignvärlden den senaste tiden.

Framförallt tjänsten Dribbble har både skapat en hype kring sig själv och samtidigt satt en standard för den här typen av designkritik, som främst går ut på att lägga fokus på micronivå (400×300 pixlar) och gotta sig i detaljer hellre än att försöka betrakta en designlösning som helhet och döma efter kriterier som balans i komposition.

Jag har ännu inte riktigt bestämt mig för vad jag tycker om att stirra mig blind på enskilda pixlar istället för att se till helhetsintryck. Å ena sidan är jag perfektionistiskt lagd och älskar att fröjdas åt mönster, färger, typografi, ikoner och annat småpill som gör en design till något vackert och underbart. Å andra sidan tycker jag det är viktigt att inte tappa bort varför en designlösning finns till, nämligen att uppnå resultat, få användare att lyckas med att utföra bestämda uppgifter, lyfta fantastiskt innehåll till nya höjder och helt enkelt vara väldigt användbar.

Kanske är det just pixelperfektionen som lyfter en design från att vara bara användbar till underbar? Eller är vi bara ett gäng egotrippade Designers med stort D som förlorat oss i navelskådning och glömt bort våra kunder och användare?

Posted in UI Design | Tagged , | Leave a comment

Nya bokupplevelser

Sedan de så kallade läsplattornas intåg på marknaden är det många som leker med tanken (eller kämpar med problemet – beroende på hur man vill se det) hur framtidens bokupplevelser kan se ut. Ska vi betrakta läsare som användare? Vill alla läsare bli betraktade som användare bara för att de tillgodogör sig en text via ett gränssnitt? Är läsningen av en text samma sak som att interagera med den? Vad behöver ett gränssnitt kunna prestera för att tillfredsställa våra behov både som läsare i traditionell mening och användare? Vilka interaktiva element kan vi fylla/förhöja en text med utan att upplevelsen av att bara läsa går om intet och blir något annat?

IDEO brukar utmärka sig genom sina framtidsvisioner och deras konceptfilm om framtidens bok är inget undantag. Många saker de säger känns visserligen ganska självklara, men jag tycker ändå att de har paketerat och sammanfattat det otroligt snyggt:

The Future of the Book. from IDEO on Vimeo.

Mina förhoppningar är att det vid sidan av de första (mer traditionella?) apparna för bokläsning och -konsumtion som iBooks, Kindle och Stanza ska dyka upp andra kanske mer nischade försök att låta digitala gränssnitt förhöja våra läsupplevelser. Ett projekt jag tänker hålla koll på i sammanhanget är The Atavist, som verkar lansera sin app om en vecka. De är ett litet förlag som vill hitta nya former att publicera faktaböcker i mindre snuttar för digitala plattformar. De beskriver sig själva som:

/…/ a new genre of nonfiction, a digital form that lies in the space between long narrative magazine articles and traditional books and e-books. Publishing them digitally and offering them individually — a bit like music singles in iTunes — allows us to present stories longer and in more depth than typical magazines, less expensive and more dynamic than traditional books.

Samtidigt i en annan del av internet frågar sig förlaget Visual Editions vad som händer med pappersboken när den vanliga läsningen i allt större utsträckning kommer ske digitalt. De undrar:

Why does the mainstream book publishing world seem to spend so much of its time and energy finding the best formula for how things should be done, when most times, the best books and experiences actually come out of how things shouldn’t be done.

En av deras titlar Tree Of Codes av Jonathan Safran Foer har redan sålt slut efter bara några veckor. Hans bok liknar mer en skulptur än litteratur – resultatet av att Foer helt enkelt frågade sig vad som är möjligt att göra med litteratur och var egentligen papprets gränser går. Jag får erkänna att pappersboken än så länge tar första pris i kategorin innovativa och normbrytande läsupplevelser:

Daniel Åberg har skrivit mycket om ebokens framtid, och det vore kul att höra vad han tror om utveckling för gränslandet mellan bok och “nåt annat”

Posted in Appar, e-böcker, UX-Design | Tagged , , , , , , , | Leave a comment

Konstiga favoriter

Ibland brukar jag mer eller mindre planlöst surfa runt på Kickstarter. Jag har nämt det tidigare, men känner att jag måste återkomma lite till den här underbara crowd-funding-tjänsten, där allehanda konst- och designprojekt kan söka och få ekonomiskt stöd av vem som helst.

Mina favoriter just nu är:

The Noun Project
Ett försök att skapa ett gratis bibliotek av symboler, läsbara och tillgängliga för alla människor. Jag har skrivit om det tidigare här.

Fixer’s Collective
Ett socialt experiment som vill förändra västvärldens slit-och-släng-mentalitet genom att samlas en gång i veckan och helt enkelt blåsa nytt liv i gamla trasiga saker.

Largest User Interface Library For Keynote And Powerpoint
Keynotopia har skapat flera set av prototyp-templates för Keynote och Powerpoint, med hjälp av vilka man snabb kan slänga ihop snygga och klickbara prototyper för bland annat iPhone4 och iPad. Med hjälp av Kickstarter söker de nu finansiering till att bygga ut biblioteket till astronomiska proportioner. Mycket bra.

The Hip-Hop Word Count – A Searchable Rap Almanac
Och sist men inte minst ett helt underbart projekt som har som mål att bygga en databas och fylla den med Hip-Hop-texter. Nu behöver vi aldrig mer sitta och undra från vilket county de ‘bitch’-tätaste rap-texterna kommer. Otroligt användbart:

Posted in Trender | Tagged , , , , | Leave a comment