Förra veckan skrev jag det här inlägget som handlade om de problem som ofta uppstår i olika typer av design- och utvecklingsprojekt, när man efter halva tiden upptäcker att man håller på att bygga fel lösning, eller att man till och med försöker lösa fel problem. Jag blev inspirerad av ett videoklipp om Return On Investment på UX-design, där det bland annat nämns att över 15% av alla IT-projekt överges för att de är helt meningslösa. Slutsatsen i inlägget var väl att det är dyrt att vara efterklok. Att det bästa vore om vi kunde börja försöka göra saker “rätt” från början genom att våga upptäcka fel redan på ett tidigt stadium innan de har hunnit bli dyra. Alltså genom att använda UX-metoder kort sagt.
Dagarna efteråt uppstod en bra diskussion i kommentarsfältet med Joakim Nyström, som kom med många instressanta synpunkter och infallsvinklar.
Jag känner att jag vill lyfta fram det Jocke skrev i ett eget inlägg. Here it goes:
Jocke svarade följande:
Det är precis som du säger att det är dyrt att vara efterklok. Frågan är bara om det inte blir ännu dyrare att försöka göra “rätt” helt och hållet. Som jag upplever det, ingår korrigeringar av mål och syften i en del av projektformen. Särskilt när vi jobbar i en ganska disruptiv bransch, där förutsättningar kontinuerlig förändras. Då är oftast approachen “test fast, fail fast” mer effektiv och ger bättre fingervisningar om utgången än en 4 månaders gammal projektplan. Att “misslyckas” är som bekant det enda sättet att lära sig. 
Det vanligaste problemet idag är att många fortfarande bedömmer projekt utifrån vattenfallsmodellen. Då man har gjort sin del och knuffat pucken vidare så är det nästa persons problem att få projektet att funka med de nya förutsättningarna som uppkommit på vägen. I värsta fall nämner man inte ens de glitchar mellan rådande förutsättningar och de som fanns som i utgångsläget.
Jag tror att nyckeln ligger i att köra på mer iterativa processer och köra tre enkla grepp för inte hamna i en syndabocksfälla:
- Håll stakeholders involverade och engagerade från start till slut.
- Skapa transparens i processen med hjälp av till exempel en projektblogg, så att man kan se vad de ursprungliga förutsättningarna var.
- I varje delleverans: stäm av förändrade förutsättningar mot ursprungliga.
Min replik på detta:
Åh! Du har SÅ rätt. Särskilt kring det där med att roten till problemen ofta är att vi på något sätt tvingas klamra oss fast vid vattenfallsmodellen.
Drömmen är ju att jobba iterativt/agilt, men det kan kännas så svårt ibland att behålla kunders förtroende och att få signoff under den typen av process.
Det känns som att de bästa exemplen på iterativa design- och utvecklingsprojekt kommer från startups som inte behöver ta hänsyn till kunder utan kan köra sin pryl och misslyckas internt mer eller mindre i lugn och ro. I den kulturen är fail-fast-tänket nästan inbyggt.
Men hur ska vi konsulter göra? Ofta ramas ett projekt in i vattenfallsmodellen redan på offertstadiet. Jag menar att det är väldigt svårt att sälja in en process istället för ett resultat, om du förstår vad jag menar. Vissa modiga företag vågar satsa på den typen av projekt, men de växer inte på träd direkt. De flesta företag (och jag förstår dem verkligen) tycker det känns jättekonstigt om en konsult kommer och pitchar att “hej, vi kan inte säga exakt vad projektet kommer resultera i för att det ingår i processen att ta reda på det och kanske ha fel några gånger – men det kommer bli fantastiskt och billigare i längden för att vi jobbar iterativt”.
I de flesta fall vill ju kunder se ett konkret förslag på resultat redan innan de väljer vem de vill jobba vidare med.
Jag tror att alla skulle tjäna på att slopa pitch- och istället anamma startup-kulturen. Men hur kan vi förändra detta? Våga vägra pitcha?
Avslutningsvis skrev Jocke:
Jag tror att man får förändra vad man erbjuder som konsult och snarare bli en kunskaps- och innovationspartner, än bara någon som levererar en teknisk lösning.
Det är absolut mycket svårare att sälja in och kräver massor av förtroende från kunden. Ett sätt att få det är genom att ta en expertposition inom ett område, genom att till exempel föreläsa om ämnet eller vara en av dem som driver området vidare.
Allt kokar i slutändan ner till att man så ödmjukt som möjligt kunna säga till kunden att deras grundantagande kan vara fel.
