Jag lovade att skriva en bloggpost om hur jag gör sketchnotes. Det blev något slags guide dels med mina egna tips men också ett försök att förklara fenomenet sketchnotes lite närmre. Hoppas det kan det vara till nytta och nöje.
Om visualisering som kommunikationsverktyg
Följande är hämtat från boken The Back Of The Napkin:
Den mänskliga hjärnan har sex sätt att se och processa visuell information. Det är alltså ingen slump att människor använder sig av sex olika metoder/bildspråk för att visualisera ting, händelser och sammanhang:
6 basala visualiseringsmetoder
- Vem/vad ser jag? Visualiseringsmetod: porträtt/avbild
- Hur många av vem/vad ser jag? Visualiseringsmetod: Grafer och diagram
- Var befinner sig de/det i förhållande till mig? Visualiseringsmetod: Kartor
- Förändras objektens/personens läge (i förhållande till mig) under en viss tidsrymd (När?) Visualiseringsmetod: tidslinjer (raka eller cirkulära)
- På vilket sätt sker denna förändring? (Hur?) Visualiseringsmetod: Flödesschema.
- Vad orsakar denna förändring? (Varför? Orsak och verkan) Visualiseringsmetod: Grafer och scheman med multipla variabler (x påverkar y på följande sätt över en viss tid)
Dessa kan utgöra ett slags verktygslåda för den som vill lära sig visualisera. Därmed är det dags att prata lite om visualisering, sketchnotes eller strukturerat tecknande som man kan kalla det. Jag kallar det sketchnotes, men kärt barn har ju som bekant många namn, så här kommer en lista med några av dessa:
Olika begrepp att känna till:
- Graphical Recording
- Graphical Facilitation
- Visual Notetaking
- Visual Facilitation
- Sketchnotes
- Doodles
- Mind maps
Skillnaden är väl att i vissa fall används strukturerat tecknande som ett verktyg att dokumentera händelser och i andra fall som en metod att facilitera dessa. När jag säger sketchnotes menar jag visuell dokumentation med en twist.
Hur gör man då?
Ibland säger folk till mig att de skulle vilja kunna rita som jag. Det är roligt att få komplimanger, särskilt om det, som i det här fallet, är på grund av något jag verkligen lagt mycket tid på att lära mig. Men jag måste faktiskt säga att när det gäller sketchnotes spelar det ingen som helst roll om du kan rita eller inte. Detta faktum är mest nedslående för de som kan rita.
Visst är det lättare att komma igång om man är motoriskt kapabel att föra en penna över ett papper och lämna efter dig mer eller mindre kontrollerade streck. Men inte ens det är nödvändigt. Sketchnotes ska vara kackiga – för då blir de personliga. Ju mer åt skogen man ritar, desto intressantare blir resultatet. Poängen är att inte fokusera så mycket alls på resultatet utan mer på processen. Jag tror att det är lättare att anamma detta opretentiösa synsätt om man inte kan rita alls. Det är så att säga svårare att våga släppa perfektionisten i sig och rita fula streckgubbar om man vet med sig att man skulle kunna teckna naturtrogna porträtt.
Det enda sketchnotes egentligen handlar om är snabbhet i kombination med förmåga att syntetisera. Det betyder att i realtid kunna ta in information, sortera om den och filtrera fram vad som är viktigt för att sedan rita sin egen tolkning med hjälp av de sex basala visualiseringsmetoderna jag gick igenom ovan.
Craighton Berman pratar om tre steg i en cirkulär process man upprepar gång på gång medan man gör sketchnotes:
- Lyssna
- Syntetisera
- Visualisera
För att klara det måste man träna upp sin mentala cache – alltså förmågan att lagra nyss hörda/sedda/tänkta saker som till exempel en talares citat eller en egen idé för hur man kan visualisera det nyss sagda. Du kommer aldrig hinna teckna precis allt som sägs (om du inte är autist) så det är viktigt att lita på din instinkt kring vad som är central information att spara i cachen och vad du kan radera direkt. Detta kommer med övning.
Det känns rätt häftigt när man för första gången får uppleva känslan av att hjärnan hamnar i ett slags trancetillstånd, i vilket man under en kort period klarar av att samtidigt lyssna, tolka och teckna.
Verktyg och tips för själva tecknandet:
Papper eller Padda?
Många i sketchnotes-communityt skulle nog rynka på näsan och säga att det inte är någon sport att rita digitalt. Man kan ju sudda och det är fusk. Och det håller jag delvis med om. Jag har testat båda och det finns inget som går upp mot tuschpennans precision och obönhörliga slutgiltighet. Blir det fel så blir det fel. Och det blir det.
Ändå har jag fastnat för min iPad i kombination med AluPen och appen SketchBook Pro. Jag offrar gärna lite precision, upplösning och adrenalinkick för ett ritblock som lyser upp mörka konferenslokaler, sparar några träd och dessutom gör det otroligt snabbt att dela med sig av resultatet eftersom det är digitalt redan från början. Jag brukar faktiskt sällan sudda. Jag ändrar bara fatala typon och andra direkt missvisande felaktigheter.
Det är dessutom toppen att kunna arbeta med olika lager, till exempel ett för konturer och ett för att färglägga. Och så behöver jag inte släpa med mig ett artilleri av pennor. Jag har dessutom en tendens att kladda ner mig, vilket vid flera tillfällen har orsakat otrevliga tuschfläckar, som ni kan se på bilden nedan (tagen på SXSW i Austin i år). Vad som inte framgår av fotot var att jag hade svarta fläckar runt hela munnen… i flera timmar.
Griden
Innan du börjar kan det vara bra att skissa upp ett rutnät, en så kallad grid. Den kan hjälpa dig att dela av ämnesområden i en presentation. Om du till exempel vet att en talare har en agenda med fem punkter delar du in arket i sex rutor och använder den sjätte till att skriva föreläsningens titel och talarens namn i. Sen har du fem rutor över – en till varje punkt på agendan. Ofta vet du inte i förväg hur upplägget ser ut. Då skissar du helt efter kaosteorins princip att små förändringar orsakar fatala effekter i ett senare skede – och det kommer gå jättebra ändå. Griden kan ändå hjälpa dig att upprätthålla visuell balans. För den som ritar digitalt är griden särskilt bra när du zoomar in. Utan hållpunkter är det lätt att tappa bort sig i proportioner. Jag brukar använda en 4×4- eller 3×3-grid. Oftast överger jag den efter halva sketchnoten, helt enligt mottot att regler är till för att brytas.
Sketchnotes består av följande element
1. Objekt, figurer och symboler (bilder) Detta kan vara:
- Streckgubbar
- Ansikten och känslor. Till exempel vet de flesta vad en
betyder.
- Ikoner som till exempel ett hjärta. Tänk clipart!
2. Typografi (språk)
För mig är typografi det svåraste momentet. Det är liksom inte så lätt att rita Helvetica för hand, om ni förstår vad jag menar.
Några knep för att använda typografi:
- Du kan visa om innehåll är viktigt eller inte med hjälp av storlek, fetstil, 3D-effekter osv.
- Det blir tydligt vem som är avsändaren om du skiljer talarens citat med hjälp av en egen typografisk stil från dina egna anteckningar.
Jag brukar ofta vända på arket och sätta text både lod-, vågrätt och diagonalt (och i form av cirklar, moln, eller hur som helst faktikst). För mig är det mest ett sätt att spara plats, och avgränsa olika ämnen från varandra, men det ger ibland en rolig effekt. Tycker jag. Helt omöjligt att läsa dock.
3. Ramar, punkter och linjer (Fungerar dels som kopplingar och dels som avgränsare)
Whitespace är den bästa avgränsaren! Den tomma ytan (alltså whitespace) mellan objekten är tecknarens viktigaste redskap. Använd den.
Känns det tråkigt med vitt kan du använda något eller allt av följande
- Rutor
- Streckade linjer
- Prickiga linjer
- Vågiga linjer
- Blommiga linjer
- Cirklar
- Pratbubblor
- Pilar
- Moln
- Trianglar
- Och allt du kan komma på själv
Punktlisor är visualiserarens bästa vän. Gå loss på dem och lek med symboler. Om en talare till exempal räknar upp olika sätt att tjäna pengar inom ett område kan man göra en lista och rita små dollartecken som punkter.
Färg är ett litet kapitel för sig. Jag brukar tänka att en sketchnote ska fungera i svartvitt och att all färg bara är till för att göra den lättare för hjärnan att läsa. Till exempel kan man färgkoda olika avsnitt i en presentation, vilket fungerar fint så länge det inte blir för många olika färger. Snyggast tycker jag är att jobba med en monokrom färgskala och använda vitt som highlight. Här är ett exempel på det:
Hur blir jag grym och helt über på detta?
Öva. Ofta. Varje gång jag tittar på några av mina gamla sketchnotes ser jag saker jag vill förbättra till nästa gång. Man blir nog aldrig über i sina egna ögon.
Några bra sätt att öva på:
- Sammanfatta en bok. En bra övning att börja med för att du slipper realtidsmomentet. Ta god tid på dig men bli inte perfektionistisk bara för det.
- Testa din realtidsförmåga hemma på stugan genom att visualisera intressanta presentationer från till exempel TED. Det kan vara skönt att slippa publik när man testflyger. Ifall du missar något är det ju bara att trycka på pausknappen.
- Föreläsningar. Sätt dig lite avsides om du tycker det känns jobbigt att folk i närheten ser vad du gör. Det bästa är att testa live.
- Möten: Den svåraste grenen av de alla är att visualisera det som sägs och görs på möten. Överraska dina kollegor genom att tolka det de säger i små spretiga streckgubbar. Det mottas ofta väldigt positivt och blir samtidigt ett underlag för diskussioner eftersom en visualisering direkt synliggör om folk uppfattat saker olika. Det är inte en bra idé att ta på sig rollen som visualiserare om det är du som ska leda mötet (alltså vara ordförande) och är lite ovan vid att rita snabbt. Simultankapaciteten räcker inte. Jag lovar.
Till slut lite länkar till mina sketchnote-idoler och annat bra
En utförlig och lärorik steg-för-steg-beskrivning av Craighton Berman om hur man kan gå till väga rent konkret
Eva Lotta Lamms presentation Why Sketchnotes?
Eva Lotta har även gett ut en bok med sina samlade sketchnotes från över hundra föreläsningar och paneldebatter.
Sunni Brown är känd för sina konferens-sketchnotes i storformat, har grundat Doodle Revolution och har varit med och skrivit boken Gamestorming.
Mike Rhode anlitas flitigt som sketchnoter. Han driver även bloggen Sketchnote Army där han samlar sketchnotes från hela världen,
Braindoodle.net är ett projekt om visualisering och lärande med massor av bra tips och övningar.
Här är några andra visualiseringsproffs som försörjer sig helt på sketchnotes och facilitering:
Ifall jag har glömt nämna någon av mina favoriter finns de säkert med i ett tidigare inlägg om sketchnotes som kan läsas här.
Skissa loss!
